Den här gången tog vi kabinen upp till Ebenalp och vandrade därifrån. Ellen fick inviga sin nya vandringsryggsäck och verkade trivas bra i den.
 |
| Är det dit upp vi ska? |
Det var tydligen bra väder och vind för paragliding för det fanns en massa paragliders uppe på Ebenalp. Och kor.
Landskapet var förtrollande vackert igen, och de enda ljuden man hörde var kossornas klockor och melodin från ett alphorn. Magiskt.
Vi tog oss till gasthauset högst upp på toppen, och kunde inte låta bli att förundras över hur någon har fått idén att bygga ett hus där uppe, och för 100 år sedan dessutom.
Utsikten var förstås otrolig.
Vi åt lunch och M drack Saft (någonslags schweizisk äppelcider). Jag ångrade mig senare att jag inte styrkte mig med någon starkare än apfelshorle. Det satt ett äldre par, som säkert var kring 70, där och delade på en flaska rödvin, vi mötte dem senare på vägen ner. De hade helt klart varit med förut.
Det är annars någonting jag verkligen gillar med det här landet, här är bergsvandring är verkligen en fritidssysselsättning för vem som helst, och inte bara för de verkligt extrema friluftsälskarna. Man möter människor av alla olika slag och åldrar på dessa stigar, och alla hälsar med ett vänligt "Grüezi"!
Sedan blev det inga fler bilder innan vi kom fram till Äscher. Jag hade nämligen annat att tänka på, som att flytta en fot i taget framåt och att hålla blicken på den alldeles för smala stigen och inte i misstag titta mot stupet några centimeter åt höger. På den sträckan hade jag lite svårt att njuta av den fenomenala utsikten. Men jag blev belönad när vi kom fram till Äscher där man hade byggt ett gasthaus vid den massiva bergsväggen på bilden, husets bakvägg utgjordes av berget.
Sedan fick vi också se grottorna vid Wildkirchli, där det även fanns en liten kyrka. Vägen tillbaka till Ebenalps kabinstation gick sedan genom en grotta i berget.
En härlig dag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar