Kvinnoparkering

Jag blev upprörd häromdagen när jag upptäckte att flera stora köpcentrum har vissa parkeringsplatser utmärkta "frauen", dvs "kvinnor". Först trodde jag att jag måste ha läst fel, men nej, det var precis så det stod. Platserna ligger nära ingången till köpcentret och är större (dvs bredare) än vanliga parkeringsplatser, likt familjeparkeringsplatserna som även finns i Finland t.ex. på Ikea. På Ikea här finns både "familie"- och "frauen" -parkering.

Jag blev senare upplyst om att tanken bakom dessa kvinnoplatser visst är att förebygga överfall av kvinnor i och med att parkeringsplatserna ligger nära ingången och är övervakade med kameror. Det är i och för sig en helt god orsak men varför de här kvinnoplatserna är bredare än vanliga parkeringsplatserna hittar jag ingen vettig förklaring till. Så den lilla feministen i mig är fortfarande lite upprörd.

Grüezi!

Efter en del tekniska problem har vi äntligen fått internet här i vårt nya hem. Eller äntligen och äntligen, det kanske kändes som en lång tid men även dessa problem löstes förstås snabbt med en typisk schweizisk effektivet. Det kan göra mycket gott att vara utan internet ibland men så här när det finns tusen saker man ska fixa och ta reda på så saknar man det verkligen. Nu måste jag ta igen den förlorade tiden, jag tror att jag kommer att tillbringa hela kvällen framför skärmen...

Men över till det som hänt sedan sist. Vi anlände hit till St. Gallen och vårt nya hem på fredag. Flyttlasset stod och väntade utanför när vi kom och i ett huj var alla grejerna inne i lägenheten. Sedan dess har vi packat upp, packat upp, packat upp och organiserat och så småningom börjar det bli lite ordnung här. Vi har också ansökt om vistelsetillstånd, fixat internet, försäkring och försökt fixa telefonabonnemang, och handlat, handlat och handlat. Det känns som om vi spenderat största delen av tiden på jättelika Coop och Ikea. Igår tillbringade vi faktiskt fem timmar på Ikea, jag var så utmattad efter den pärsen att jag försökte lägga Ellen utan någon kvällsgröt. Den lilla stackaren, som får lida av all sorts dylik misskötsel, har ändå varit en riktig liten "trooper" och verkar vara glad och tillfreds med sin nya tillvaro.

I söndags tog vi ändå en paus i allt detta eviga sysslande och besökte Appenzell, som ligger en halvtimmes bilfärd härifrån.

Det var en söt liten by och landskapet här är bara ofantligt vackert. St. Gallen är ingen stor stad och man behöver inte åka långt från centrum innan stadsbilden övergår i bergstoppar och dalar med böljande gröna ängar med betande kor och små söta hus här och där. Hur liten staden egentligen är märkte jag redan första dagen när jag insåg att man kan stå mitt i centrum och se kor beta på bergssluttningen ovanför staden.

I Appenzell blev vi positivt överraskade av det oändligt stora utbudet av olika vandringsstigar bara där, det kommer att ta oss åtminstone ett år att arbeta oss igenom bara dem i Appenzell! 

Stigen började så här lugnt men det blev snart brantare. Jag blev igen påmind om att jag har blivit höjdrädd på gamla dar. En jobbig åkomma som jag nog måste träna bort om jag ska klara mig här.

Efter bara en timmes vandring kom vi upp till den här sjön.

Vattnet var otroligt klart.

Vi mötte massor av kor på sommarbete.

Uppe vid sjön avnjöt vi en härlig lunch på den här restaurangen.

På vägen ner passerade vi flera hütten..

och köpte ost av killen som bor i huset på bilden i tre månader och sköter korna under deras sommarbete. Han hade gjort osten där själv ungefär sex veckor tidigare. Mer ekologiskt blir det knappast.

Man kan väl inte bli annat än inspirerad av dessa landskap. Vi ska passa på att utforska dem så mycket vi kan nu under det kommande året!

Vi flyttar!

Nu är flyttgubbarna här och våra pinaler försvinner en efter en. Det känns lite vemodigt men samtidigt förväntansfullt. Snart är vi på väg!

Lägenhetens nya ägare har tydligen väldigt bråttom att flytta in för hans flyttbil anlände imorse samtidigt som vår. D.v.s en dag för tidigt. Nu står hans flyttgubbar där ute på gatan och väntar på att lägenheten ska bli tömd och städad. Riktigt hur han har tänkt vet jag inte för nycklarna ska överlämnas först imorgon när det slutgiltiga köpet görs, men vi kan väl vara schyssta och släppa in hans flyttlass idag ändå. Jag är bara glad att det inte var vår flyttfirma som kom på fel dag, vi har nämligen en tight tidtabell till dess att färjan går imorgon eftermiddag, så "there is no room for error"!

Mera kalas på vår jord...

Mitt i allt packande fortsätter vi kalasa. Igår var det dags för avskedsfest och kräftskiva hemma hos oss i flyttkaoset. 21 glada pers trängde in sig där och det blev muntert värre.

Jag måste erkänna att kvällen innan kändes det som långt ifrån den bästa idén att ordna kräftskiva för drygt 20 personer mitt i flyttstressen, men det visade sig vara precis vad vi behövde. Flyttstressen som trängt sig på här hemma de senaste dagarna skingrades på något magiskt sätt och ersattes av en för tillfället ganska trött, men oerhört mer harmonisk atmosfär.

Det som är bra med avsked (förutom att det ger en bra orsak att ställa till med fest) är att man blir påmind om hur många fina vänner man har. Och vi har verkligen de bästa!

Så här såg det ut innan, efteråt var det lite rörigare...

Kalas

Den sista dryga veckan innan flytten är fylld med packning och kalas. Idag kalasades det för vår ettåring. Släkten och gudföräldrarna samlades för sista gången i vårt nuvarande hem.

Ettåringen blev överväldigad av all uppmärksamhet och somnade innan ljuset på tårtan skulle blåsas ut. Lyckligtvis hade gudsonens syster nyligen övat att blåsa ut ljus och kunde hjälpa till. Det sjöngs även "Happy birthday" på arabiska.

 När födelsedagsbarnet vaknade fick hon öppna paket. Sedan packades de fina presenterna ner i en flyttlåda och packandet fortsätter...

Stugliv

Om bara två veckor sitter vi redan på färjan till Travemünde. Och det är mycket som ska hända innan dess! Känner en liten flyttstress komma smygande, vi packar och packar men det känns inte som om vi kommer någon vart.

Men om sanningen ska fram har vi nog gjort en hel del annat än packat. M började sin pappaledighet för runt 10 dagar sedan och vi har passat på att njuta av sommaren på stugorna, nu senast på stugan i Rimito.

Far och dotter vid havet.

Ellen övade sig att komma upp och nedför trappor.

Hon var glad, men tappade modet ibland när hon lyckats ta sig upp för ett trappsteg och fick höjdskräck.

Jag lagade mat ute på grillen och den finländska sommaren visade sin bästa sida så vi kunde även äta ute utan att vara tvungna att klä oss i tre tröjor och mössa. Härligt!

Vi åt bästa sommarmaten och drack gammalt vin. Jag är ingen stor köttätare, men när man får tag på riktigt bra kött och har tid och tålamod att tillaga det på låg värme i grillen, oj vad gott det blir!

Ellen 1 år!

Idag är det ett år sedan Ellen kom till världen. Året har gått så snabbt och ändå är det svårt att överhuvudtaget minnas hur livet var innan hon kom.

Dagen firades bl.a. med lunch med goda vänner.

Under detta år har hon förvandlats till en glad, pratsam och oerhört nyfiken typ. Hon har även ett tydligt drag av bestämdhet, det kommer ofta fram under hennes långa monologer. Vi förstår ingenting av vad hon säger men hon vet precis vad hon vill, det finns inget tvivel om den saken.

Paketet var intressant en stund, men roligast är nog att omorganisera farfars cd-samling.

Blyg är hon minsann inte heller. Idag höll hon en mycket ljudlig monolog genom hela Delikatessen. M hade lätt att lokalisera oss med hjälp av den tydliga ljudsignalen. Födelsedagsbarn som hon är har hon även varit en riktig solstråle hela dagen och charmade även de suraste gamla tanterna och farbröderna på Stocka.

Våran solstråle

Födelsedagen till ära har hon även börjat krypa för ett par dagar sedan, men kommer fortfarande fortast fram med sitt ålande i äkta soldatstil.

Igår försökte hon hänga med de här lite större pojkarna, men farten räcker inte riktigt till ännu.

Grattis Ellen, och tack, du är vår bästa gåva!