Väderrapport

Port Aransas, Mustang Island, Texas

De har konstigt väder här i Texas. När vi landade på Dallas - Fort Worth flygplats slog hettan emot oss och det var runt 30 grader de 2 första dagarna, dvs sådan temperatur som vi väntat oss. Sedan sjönk det över en natt till runt 10 grader och jag saknade mina vantar igen. Efter ett par kalla dagar återvände temperaturen till det normala, dvs drygt 25 grader.

I onsdags kom vi till Port Aransas, en liten strandort med lustiga pastellfärgade hus på den långsmala öremsan som sträcker sig längs Texas kust. Det finns inte speciellt mycket att göra här så vi hade tänkt tillbringa några lata dagar på stranden. Det var varmt och fint när vi kom hit men redan nästa dag hade temperaturen igen sjunkit till knappt 15 grader och det blåste kallt och regnade.

Men förutom att vantarna saknas är vi välutrustade så det går ingen nöd på oss. Vi har tagit det lugnt och läst böcker, promenerat, sprungit på stranden och kört söderut på Padre Island så långt man kommer med bil (en lång rak rak väg, den här ön är plattare än Österbotten).

Happy baby

Och hur går det att resa med Ellen då? Jo, alldeles utomordentligt bra.

Ellen och hennes alterego Elvis (alla här tror att hon är en pojke) verkar trivas bra på resande fot. Efter de två första nätterna har hon sovit lika bra som hemma, om inte bättre. Det verkar inte heller störa henne att vi inte har någon lika fast dagsrytm som hemma, utan hon äter när hon är hungrig och tar en tupplur i vagnen när hon blir trött.

I bilen sover hon också bra men efter längre bilfärder tröttnar hon på att sitta i baksätet för sig själv och då säger hon ifrån. Det har ändå inte varit någonting som inte en paus eller lite sällskap i baksätet kunnat råda bot på.

Hon är också glad för det mesta och älskar all den uppmärksamhet hon får här. Amerikanerna är ju som känt ett socialt och pratsamt folk och det är jämt någon som kommer fram och hälsar på Ellen. Alla belönas med ett stort leende.

Det går också bra att gå ut och äta middag, någonting som vi inte vågat göra sedan Dubai i december. Då var det nämligen mindre lyckat. Men nu kan vi igen njuta av annat än hotellets room service på kvällarna. Jag vet inte om restaurangerna här är "barnvänligare" än hemma men inte en gång har det heller varit något problem att ha Ellen med oss. Jag undrar om vi kommer att mötas av lika välkomnande restaurangpersonal hemma, men vi ska absolut testa så fort vi är hemma igen.

San Antonio

San Antonio, Texas

Ett litet stycke Mexico mitt i Texas och samtidigt den mest europeiska staden jag har besökt i USA. Stadslivet, eller åtminstone turisterna, kretsar kring floden som ringlar sig genom staden. Den kantas av the River Walk, dvs trottoarer på båda sidorna och massor av restauranger med uteserveringar. Allt detta ligger en nivå under de vanliga gatorna, så det blir som en skild del av staden.

Vi har gått omkring och njutit av stämningen och även besökt Alamo, som har en stor symbolisk betydelse för (det självständiga) Texas.

Vi har också ätit mycket och god mexikansk mat, och en kanelbulle i Texas storlek.

Just nu pågår la Fiesta, en årlig karneval, så det är massor med folk ute på stan och härlig stämning. Ikväll ska det bli parad på floden, the River parade, och vi har bokat bord på en restaurang på the River Walk så vi ska nog ha fin utsikt.

Texas

Fort Worth, Texas

Här är vi hos M:s värdföräldrar Connie och Will, som har tagit emot oss alla som familjemedlemmar. Vi känner oss alla som hemma och även Ellen verkar stortrivas. Hon får massor av uppmärksamhet förstås och älskar det!

Vi har utforskat Fort Worth och besökt Dallas, som måste vara den tråkigaste staden jag någonsin upplevt. Bara parkeringshus, parkeringsplatser och kontorsbyggnader. Vi kollade in platsen där JFK blev skjuten och åkte snabbt vidare.

Igår besökte vi M:s gamla skola och träffade hans mattelärare, som kom ihåg honom mer än väl. På kvällen lämnade vi Ellen hemma med Connie och gick på rodeo, det var en upplevelse! Killarna som rider tjurar kan inte vara riktigt kloka.

På ett sätt är Texas precis som jag hade tänkt mig, stora bilar, cowboyer, konservativa och religiösa republikaner som bär vapen när de går till bankautomaten om kvällarna. Men det finns så mycket mer här, som t.ex. god mat, enorma mataffärer med allt man kan tänka sig inom ekologiska livsmedel (Europa har en lång väg kvar) och det viktigaste: öppna, glada och oerhört varmhjärtade människor med mycket humor.

Marathon Monday 2013

I skrivande stund sitter vi på Boston Logan airport och väntar på att få gå ombord på flyget till Dallas - Fort Worth. Gårdagens händelser känns helt overkliga, delvis därför att de lyckligtvis inte berörde oss direkt.

Ellen och jag följde loppet i sällskap av M:s kompis Aris fru Elina ett par hundra meter innan mållinjen. De startade båda i den första "vågen" och fick tider kring 2.55 båda två. Båda gjorde nya personliga rekord. En dryg timme efter målgången möttes vi vid mötesplatsen ett par kvarter från mållinjen och tog oss sakta till hotellet till fots (man går inte så snabbt efter man har sprungit marathon). Vi lämnade platsen kring en halvtimme innan det smällde och hörde eller såg därför ingenting av explosionerna.

När vi kommit till hotellrummet började telefonen pipa, det var mamma som först frågade om allt var okej. Då slog jag på tv:n och kunde inte tro mina ögon. Platsen där vi varit bara en kort stund tidigare såg ut som den hade förvandlats till en krigszon. Det kändes helt overkligt.

Sedan började M:s telefon ringa. En intressant detalj i allt detta är att han har blivit nerringd av mer eller mindre samtliga finländska medier (förutom Hbl, det fanns nämligen någon med ett mer svenskklingande namn bland de 17 finländska deltagarna) men utrikesministeriet har fortfarande inte tagit kontakt.

Men vi har det bra och känner oss förstås lyckligt skattade över att inte ha berörts av attacken som ändå skedde så nära inpå. Trots det känner vi oss ändå inte osäkra eller rädda och kommer inte att låta detta påverka vår resa. Vi känner djupt för de berörda och för Boston, som stod värd för ett så fint evenemang och som nu drabbats av en så sanslös attack. Det är ändå med fina minnen av Boston vi nu åker vidare.

Vi är okej

En fin dag och ett fint evenemang slutade i tragedi. Vi har det bra men är givetvis skärrade över dagens händelser. Jag skriver mer om dagen och Boston senare. Imorgon fortsätter resan mot Texas.

Marathon mania

Boston, Massachusetts

Imorgon är det Marathon Monday och det är omöjligt att undgå här i Boston. 28.000 maratonlöpare har intagit stan och jag är säker på att de har sålt åtminstone 27.000 blå Boston Marathon 2013 -jackor för de är överallt.

Maratonen syns överallt i stadsbilden och är på allas läppar. Det är verkligen ett jätte-evenemang här och det råder en positiv förväntansfull stämning i hela stan. Det är nästan så att jag också skulle vilja ge mig ut och springa imorgon, men bara nästan. Jag och Ellen ska njuta bland publiken imorgon och heja på vår egen löpare.

Newport

Vår första destination var Newport, en semesterort här på östkusten. Sommarsemester alltså, nu var det rätt tyst och tomt. Inga båtar i hamnen än. Och regnigt och kyligt var det! Jag ångrade verkligen att jag varken packat handskar eller mössa. Som tur fanns the International Tennis Hall of Fame, där vi kunde tillbringa tid inomhus.

Newport har varit en populär semesterort länge och det finns massor av fina "sommarstugor" där. Ett exempel finns nedan (den sista bilden). Det var en Vanderbilt som lät bygga den "stugan" på slutet av 1800-talet och den var kanske den ståtligaste men långt ifrån den enda av sitt slag. Jag har nog aldrig förut sett så många palats på ett och samma ställe. Allt är verkligen större och vackrare i här Amerika.

Hälsningar från andra sidan Atlanten!

Newport, Rhode Island

Här är vi nu i Newport. Klockan är fem på morgonen lokaltid och Ellen äter sin morgongröt. Vi har försökt få henne att somna om sedan klockan två, men hon är tydligen ivrig att ge sig ut för att utforska stan. Vi föräldrar måste ändå vänta till klockan sju för att få frukost.

Resan gick bra. Ellen var vaken största delen av flygresan men sov i de ca 3,5 timmar det tog att köra hit upp. Vi gjorde en liten extra sightseeing-tur i Bronx men hittade för övrigt rätt väg utan problem. Men jag är glad att vi fattade att ta en navigator i sista stund, utan den skulle vi säkert fortfarande vara långt härifrån. Och den kommer att spara oss flera äktenskapskriser!

Med tanke på hur utmanande det kändes att packa för en så lång resa med en bebis så har vi ännu inte märkt att vi skulle ha glömt någonting väsentligt. Ja, förutom Ellens sovdjur men de ersattes med mumin och snorkfröken på flygplatsen. Hoppas de duger, urvalet var inte stort så valet stod mellan mumin och angry birds (de arga fåglarna, precis som Hello Kitty, undviker jag så långt det bara går). Hittills verkar inte de saknade sovdjuren ha orsakat någon katastrof.

Nu ska vi försöka hålla oss vakna en stund och hoppas på att få sova lite längre imorgon. Men före det ska vi förstås utforska Tennis Hall of Fame!

Födelsedag och packning

Igår firades det födelsedag med lunch på stans bästa restaurang, frissabesök, fin middag hemma och flera överraskningar.

Idag packas det för hela slanten. Imorgon bär det av till andra sidan av Atlanten för drygt tre veckor. Det kommer att bli många nya upplevelser och förhoppningsvis också tid att bara vara tillsammans utan jobb, stress, plikter och annat som stör här hemma. Jag ska försöka uppdatera bloggen under resan. Vi hörs!

Födelsedagen till ära lyckades jag även sticka klart den här födelsedagspresenten till mig själv.

Lovsång till barnrådgivningen

Nu vill jag skriva någonting positivt om hälsovården i det här landet. Det klagas så mycket på vårdköer och otillräckliga resurser på olika områden inom hälsovården men jag måste säga att barnrådgivningen har fungerat alldeles utomordentligt bra för oss så här långt.

Tidigare när Ellen var liten och hennes tillväxt långsam fick vi gå på extra kontroller för att följa med tillväxten. När hon sedan konstaterades ligga efter i den motoriska utvecklingen fick vi genast remiss till fysioterapi. Vi har nu träffat en fysioterapeut med ca två veckors mellanrum och vår fysioterapeut verkar mycket kunnig och professionell. Hon kollar Ellens framsteg och ger råd om hur vi kan stöda hennes utveckling. Dessutom ska vi gå på en extra läkarkontroll och på ett extra rådgivningsbesök vid 10 månaders ålder.

Jag känner att vi blir mycket väl omhändertagna. Ingen har upptäckt och ingen verkar ens misstänka något allvarligt fel på Ellen, men man vill inte lämna någonting åt slumpen. Så man följer med och ingriper innan problem uppkommer. Och allt detta bjuder staten på. När det gäller barnrådgivning fungerar välfärdsstaden faktiskt!

Fysioterapeuten säger alltså att det inte finns något fysiskt fel på Ellen, hon har alla fysiska förutsättningar för att krypa. Det sitter således mellan öronen, hon bara ids inte. Ett lite förvånande karaktärsdrag kanske, men jag är inte så orolig. Tids nog vill hon ut och utforska världen, och för att göra det måste man röra sig.

Ellen provar sin nya "bestefartröja", stickad av yours truly. Ärmarna blev långa men annars finns det inte riktigt någon plats att växa i. Måste sticka en storlek större nästa gång.

Ellen har börjat snurra runt i sängen under natten och har även lyckats skrapa sig i huvudet under sina nattliga eskapader.

Fest

Festerna avlöste varandra i helgen. Vi började i fredags med födelsedagsmiddag för mamma hemma hos oss.

Ellen tyckte att mormors paket var intressant.

Vårvinterns sista tulpaner?

Även jag fick en födelsedagspresent några dagar i förtid. Mamma har stickat tröjan med garn som min mormor växtfärgat. Och gult som är min färg den här våren!

På lördagen var det dags för Chrides avskedsfest och vi åkte till Bosgård i Borgå. Där fick vi bekanta oss med gården och deras ekologiska jordbruk och boskapsuppfödsel.

Sedan avnjöt vi en utsökt middag, givetvis med gårdens kött i olika former. Mums!

Charolais-tjurarna var enorma. Kolla in nacken!

Please scratch my back!

På söndagen firade vi min födelsedag ett par dagar i förväg med brunch på Salutorget. Där fick vi mera god mat!

Ellen fick inviga vårmössan!

Pappa hade hittat min farmors gamla tennisracket i ett gammalt förråd. Så här fina racket görs inte längre, den ska få en hedersplats hemma hos oss!