Ellens första skidtur

Ellens första skidtur företogs idag i utmanande förhållanden. Temperaturen hade stigit till runt 0 grader och redan efter några meter kändes det som om en halv meter snö hade fastnat på skidan och man gled inte ens i nedförsbackarna. Det höll på att bli en kort tur på grund av en tillfällig humörsvacka hos mig men efter en stund blev både glidet och humöret bättre. Resultatet blev drygt 10 km i rekordlångsam fart t.o.m för mig, men vi tog oss till ett cafe ute i skogen, åt munk och plättar och drack varm saft och skidade tillbaka igen.

Vi hyrde alltså en skidpulka, som drogs av M. Ellen packades ner i åkpåse och sovsäck och spändes fast och verkade stortrivas för hon sov hela tiden när vi åkte.

Imorgon ska vi ( läs M) valla om och så ska vi försöka oss på en lite längre tur.

Mössverkstaden rapporterar

Nu har det stickats!

 Den första blev kanske inget mästerverk men den passar perfekt och värmer öronen. Modellen verkade inte heller ogilla den.

Den andra i blått med tofs blev jag riktigt nöjd med. Inspirationen hittade jag här. Nu kliar det fortfarande i stickfingrarna, fortsättning följer!

En dag äldre

Föräldraskapet är en stor utmaning, men det finns dagar då det känns mer utmanande än andra. Dagar då man inte tillåts göra annat än mata, tvätta, torka, byta, trösta, bära, sjunga, gunga. Dagar då man bara kan drömma om att laga riktig mat, hänga tvätt eller plocka ur diskmaskinen och ännu mindre ringa samtal, skriva email eller blogga.

Hjälp, vad ska du servera mig nu?!

Allt måste då göras under den korta dagssömnen eller på kvällen när tjejen somnat för natten. Och kvällarna blir sena, alldeles för sena för en så kvällssömnig typ som jag. 

Jag vill ha batat eller batat!

Jag har upptäckt vilken presterare jag är, eller åtminstone är jag så van vid att leva ett prestationsfyllt liv att det är svårt att vänja sig vid att inte kunna göra det man vill eller tycker man borde göra, när man vill. Och tålamodet ja, det har aldrig varit långt (men det är om möjligt ännu sämre hos dottern än hos modern).

Batat sa jag ju!

Lähiömutsi har skrivit ett inlägg om detta som är mitt i prick, och hon bjuder på visa ord. Istället för att tänka på allt det som blivit ogjort bör man fokusera på det allra viktigaste man faktiskt gjort: sett till att barnet blivit en dag äldre. Då känns to do -listan ändå ganska obetydlig.

Tack för maten!

I väntan på sommaren

Snart är det sommar! Det skulle man kanske inte tro baserat på den mängd snö som föll igår här i Helsingfors, men snart är den här. Ett säkert vårtecken är båtmässan, dit vi tyvärr inte hann i år, men Ellens morfar hade med sig denna present därifrån:

Ellens första flytväst

På tal om flytväst så har simträningen inte gått som önskat och igår sade jag upp vår plats på babysimmet. M gick ensam och simmade med Ellen i lördags eftersom jag var förkyld. Vi hade varit försiktigt hoppfulla efter de två senaste gångerna men nu visade Ellen klart och tydligt att simning inte är hennes cup of tea.

Detaljerna är delvis för gruvliga för att publiceras här, det räcker kanske med att konstatera att även instruktörerna tyckte till slut att det är bäst att vi slutar. Lite besvikna är vi nog, alla de andra barnen verkade ju ha det så roligt i bassängen och det hade varit fint om även Ellen hade upplevt det så. Men nu blev det inte så, så vi går vidare mot nya utmaningar. Kanske prövar vi på nytt vid ett senare tillfälle, kanske inte. I vilket fall som helst blir det blir nog en bra människa av Ellen även utan babysim!

En stund

När lillan tar en tupplur hemma så får jag en stund för mig själv, ibland är den kortare och ibland längre men det gäller alltid att utnyttja den till fullo.

Ofta passar jag på att göra allt det jag under största delen av dagen inte har någon möjlighet att göra. Men ibland sitter jag bara ner och njuter en stund. På fastlagstisdagen förra veckan förgylldes stunden av en kopp te, en fastlagsbulle och en färsk inredningstidning. Bliss!

Marttailua

Det blev en finsk rubrik på det här inlägget för jag lyckades inte skapa ett liknande verb på svenska. Det svenska språket är fantasilöst ibland!

Men nu till saken. Jag börjar nästan bli lite orolig för mig själv på grund av den senaste tidens aktiviteter. Inte nog med att Ellen och jag har deltagit i Martaföreningens babymatkurs, inspirerad av Ellens mormor har jag också börjat en ny hobby.

Det är faktiskt terapeutiskt att sticka! 

Jag var tvungen att köpa några nystan i de här underbara färgerna, vet inte ännu vad det ska bli av dessa.

 Men det stora Martapriset får ändå mamma, som nu har börjat virka också!

Borta bra men hemma bäst

Efter lördagmorgonens babysim (som denna gång faktiskt inleddes med ett litet leende, om än ett kortlivat sådant), styrde vi västerut för att träffa släkten i Åbo, och främst då Ellens gammelfarmor som fyllde år. Den damen har en sällan skådad livsglädje som man bara kan avundas. Det behövs mera sådan glädje i världen!

Ellen fick förstås en massa uppmärksamhet och bar den väl utan några tecken på blyghet. Förhoppningsvis har hon kommit över den!

Vi sov över i M:s farmors lägenhet och testade Ellens nya resesäng för första gången. Jag borde inte ha skrytit om hennes sömntalang i det förra inlägget, det fanns nämligen ingenting kvar av den i lördags natt. Jag vet inte om det var sängen eller den nya omgivningen men ingen av oss sov många timmar den natten.

Det var alltså tre trötta typer som tog sig ut på stan för lunch.

 

Vi skulle luncha på Tintå som vi hört så mycket bra om

men gick förbi den här kön till restaurangen bredvid och fick ta oss en funderare på om vi valt fel ställe

Det hade vi inte gjort för maten var utsökt!

Jag åt lax med spenat och brysselkål.

M åt oxfocaccia och drack rödvin.

Efterrätten var min favorit: limoncellopannacotta med pistaschnötter. Yum!

Väl hemma sov Ellen sedan sitt nya rekord på ca 10 timmar + 2 timmar till efter sin första frukost. Tydligen trivs hon hemma i sin egen säng, vilket i och för sig är bra men skapar vissa utmaningar för framtiden. Ibland behöver man ju sova på andra platser också. Det kommer alltså lämpligt med en veckas sovträning i Ruka om ett par veckor!

Busy busy

Vi har haft ett par aktivitetsfyllda dagar med färgbad, rytmik och babymatkurs. Nu känner jag mig som om jag skulle ha jobbat ett par femton timmars dagar, minst. Då har jag ändå sovit rekordbra de senaste nätterna. Ellen har sovit utan "nattmat" i fyra nätter nu. Hon gjorde det spontant den första natten och sedan har hon nog vaknat en eller ett par gånger per natt men somnat om relativt lätt. Så vi har dragit slutsatsen att hon inte är hungrig.

Både Ellen och jag gillar aktiviteter (ja, förutom babysimmet då) men idag blev det kanske lite för mycket minutprogram då vi bara hade en halvtimme att ta oss från en aktivitet till nästa på andra sidan stan. Jag insåg att vi har äntligen lyckats åstadkomma någon slags dygnsrytm när den idag rubbades och resultatet var en ovanligt gnällig liten tjej. Jag blev igen påmind om att en tidsbunden bebisaktivitet per dag räcker. Ibland finns det bara så mycket man vill göra...Och det värsta jag kan tänka mig är att bli sittande inom fyra väggar så jag har en tendens att planera in ganska mycket.

Nu hoppas jag att Ellen fortsätter sin exemplariska sömn även denna natt. M är nämligen på arbetsresa och det är han som har "the magic touch" när det gäller att få tjejen att somna om på natten.

Söndagspromenad

Efter frukost på Crustum tog vi en promenad i våra hemknutar.

Himlen var verkligen mörk idag. Det var ändå fullt av folk i skidspåret och i pulkabacken.

Husse och matte fick en kram.

Ellen 6 månader

Vår bebis är 6 månader gammal idag! 

Det händer så mycket nu känns det som. 

Hon har börjat sträcka sig efter och gripa tag i saker, inte bara ta tag i det man sätter i handen på henne. Allt åker förstås in i munnen. 

Det är mycket rörelse på gång. Det bara spritter i händer och fötter när hon ligger på rygg. Hon svänger sig från mage till rygg men inte tvärtom, eftersom hon fortfarande inte trivs längre stunder på mage.

Mycket ljud har hon också för sig. Jollret blir mer och mer nyanserat, och hon upptäcker nya ljud som genast sätts i användning.

Stor förundran och glädje väcker åsynen av den egna spegelbilden. Även föräldrarnas (och andra personers) leenden besvaras oftast med ett stort leende.

Det känns som om Ellen har vuxit jättemycket de senaste veckorna, både rent fysiskt och även vad gäller utvecklingen i övrigt. T.o.m håret har börjat växa!

Snart har vi ingen bebis längre...