Som vanligt på torsdagar tog Ellen och jag bussen lite i nio och åkte till Brunakärr på babyrytmik. Jag måste säga att innan Ellen föddes hade jag inte kunnat tänka mig att jag skulle trivas på en dylik tillställning, men det gör jag. Tack vare rytmiken börjar våra torsdagar alltid på ett bra sätt! Där sitter vi i en ring på golvet, ett antal mammor och undantagsvis någon pappa som blivit ditsläpad, med våra barn och sjunger barnvisor. Till och med jag sjunger med, inte högt men ändå. Det är faktiskt härligt befriande att få "hänga hjärnan i garderoben" för en timme och inte tänka på någonting.
Efter rytmiktimmen är det alltid ett gäng som stannar kvar och äter lunch tillsammans. Samtalet kretsar förstås då kring barnen. Idag var det någon som påpekade att vi vet en massa om varandras barn men knappast någonting om varandras liv, var de andra bor, vad de jobbar med, etc. Det skulle knappast ha varit möjligt tidigare med personer jag träffar en gång i veckan i flera månaders tid, men nu är det liksom inte så väsentligt. Eftersom jag inte har så många vänner i samma livssituation just nu så är de här torsdagsförmiddagarna värdefulla i form av utbyte av tankar och information. Och det är roligt också!
När vi kom hem fick Ellen äta en portion "riktig" mat, dvs. puré på batat, morot och köttfärs. Vad som helst verkar gå ner bara det blandas med batat!
På kvällen blev det italiensk afton med goda vänner som bjöd på utsökt middag. Märkte att det är alldeles för länge sedan jag har talat italienska, behöver verkligen friska upp minnet. Men det ska bli ändring på den saken och jag ser fram emot att snart bo bara några timmars bilfärd från Italien!
