Nya och gamla vänner

Ellen och jag jobbar vidare på att bygga upp bekantskapskretsen här. När man inte jobbar eller studerar får man ju inga kontakter "gratis" så att säga. Det är givetvis roligt att träffa och lära känna nya människor, men jag säger medvetet "jobbar" eftersom det stundvis känns ganska jobbigt också. Man kan liksom inte bara slappna av och njuta av umgänget som man gör hemma med vänner man känt sedan länge utan (det känns som att) man måste vara extra aktiv för att bygga upp kontakterna i början. Men visst tycker vi att det är skoj också och vi har träffat flera trevliga typer här.

De senaste dagarna har vi varit mycket sociala och i torsdags hade vi en hel drös andra mammor med barn hemma hos oss. Ellen njöt av att få visa upp alla sina tricks inför en så stor publik och var så utmattad efteråt att hon somnade i god tid innan sin vanliga läggdags. 

Här håller hon åtminstone i sig. Nyaste grejen är att hon ställer sig upp och vill applådera sin egen duktighet, balansen räcker dock inte riktigt till ännu så det går på tok om man inte är där och håller i...

Så här sömnig var hon efteråt...

Igår fick vi sedan ett efterlängtat besök av en mycket gammal vän (som jag inte träffat på 13 år!!) och hennes dotter som är 3 månader äldre än Ellen. De bor bara en halv timmes bilfärd härifrån så nu kommer vi förhoppningsvis inte att behöva vänta 13 år innan vi ses nästa gång.

Backträning

Ikväll vågade jag mig äntligen ut på min första springrunda här i St Gallen. Som jag har bävat för den stunden. Det har överhuvudtaget känts oerhört trögt med löpningen sedan Ellen kom med i bilden. Och det blir ju liksom inte lättare i den här staden där det inte finns många meter plan mark, det är bara backar vart man än vänder sig.

Men nu kom jag äntligen iväg och det gick ju någorlunda ändå, och fy fasiken vad bra det känns efteråt! Så nu är det bara att fortsätta. Det svider i början men så fort det blir rutin av det, då rullar det bara på. Med vår nuvarande livssituation lär jag inte heller ha några val om jag vill sporta, det är löpning eller inget. Backträning har aldrig varit någon favorit hos mig, men nu ska jag se till att bli vän med backarna under det här året. Bättre backträning kan man knappast få, så måste ju utnyttja tillfället som getts. Sedan kan jag bara skratta åt Koff-parkens lilla "slänt", som hittills framkallat diverse svordomar ur mig, varje gång M har tvingat mig dit under våra gemensamma löprundor. Det får vara min morot den här hösten, det behövs ingen marathon nu.

Silent Sunday

Det känns som en mycket tyst söndag idag efter fem dagar av turistande runt största delen av nordöstra Schweiz tillsammans med pappa och Marianne. Det var förstås härligt med besök hemifrån och speciellt roligt för mig och Ellen som fick ha en liten mini-semester här i våra nya hemtrakter. Lite nytta gjordes också och lampor och hyllor sattes upp i lägenheten. Man måste ju passa på när man har händiga typer på besök!

På fem dagar hann vi utforska St Gallen, Lichtenstein, Bodensee och Insel Mainau (Tyskland), Appenzell och Ebenalp samt Stein-am-Rhein och Rheinfall. Det kan låta som mycket att klämma in men allt detta ligger faktiskt inom ca 1 timmes bilfärd från vårt hem. Det är det som är det fina med Centraleuropa.

Första dagen tog vi en promenad i SG:s mysiga gamla stad.

I Lichtenstein kan fursten hålla ett vakande öga på sina undersåtar från slottet ovan om  huvudstaden Vaduz.

Ellen har utvecklat en egen vilja, en bra egenskap att ha längre fram i livet men nog så utmanande för föräldrarna ibland.

Blomsterön Insel Mainau bjöd på en sällan skådad blomsterprakt.

Från Ebenalp tog vi denna gång den lätta vägen till Äscher. Vyerna var inte mindre slående för det.

Det regnade några droppar och regnbågen tittade fram.

Ovanför den otroligt välbevarade medeltida staden Stein am Rhein fanns också en borg, därifrån såg staden och landskapet ut som någonting rakt från Carcassonne (spelet alltså).

Rheinfall

Till slut var alla så glada över att ha hittat en lunchrestaurang med så här fin utsikt att jag lyckades fånga fyra leenden på en gång!

En dag i Zürich

Nu har M:s studier kört igång på allvar, och det är verkligen blodigt allvar. Jag har fått se mina drömmar om resor omkring i Europa på helgerna skingras som rök i luften. Med föreläsningar och obligatorisk närvaro från tidig morgon till sen kväll fem dagar i veckan och en massa uppgifter och litteratur att plöja igenom därtill så lär helgerna inte vara några "helger" de följande månaderna. Men det är ju en begränsad tid, bara några månader. Den värsta tiden lär vara september - februari säger de. Det klarar vi nog!

Igår tog M i alla fall ledigt från studierna och vi åkte till Zürich för dagen.

Jag vet inte om jag inbillade mig men det kändes mycket varmare där än här i SG. Det har blivit så kyligt här den senaste veckan tycker jag. Indiansommaren känns som en avlägsen dröm. Och våra golv i lägenheten är infernaliskt kalla! Måste handla fler mattor!

Av Zürich såg vi andra delar än de vi tidigare besökt. På Neumarkt hade alla de gamla husen sympatiska namn.

Sedan begav vi oss till Viaduktstrasse där flera fina affärer inhysts i en gammal viadukt under järnvägen. Ett jättefint exempel på lyckad användning av gamla byggnader, tycker jag.

Här upptäckte vi flera fina mode-, design-, och inredningsaffärer, och köpte bl.a. en jättefin matta till Ellens rum.

Ellen var glad och på förträffligt shoppinghumör.

Vi åt lunch på det här trevliga stället.

Vi besökte ännu ett par vintage- och second hand -möbelaffärer, och såg mycket kontrast bland arkitekturen i området.

 Allt som allt var det en alldeles förträfflig dag och Ellen trivdes med mössan på sned.

Nu har den lilla stackaren gått och blivit förkyld och har svårt att sova eftersom näsan är så täppt. Vi måste se till att krya på henne fort för på tisdag får vi våra första Finlandsgäster!

Bland kokosnötter och andra frukter

Häromdagen kom M hem och berättade om en intressant och underhållande föreläsning de hade haft under ämnet "Living in Switzerland" (en one-off så här under "orientation week", för övrigt handlar föreläsningarna nämligen om avsevärt torrare ämnen). Den hölls av killen som skrivit denna bestseller, som M också fick en signerad kopia av. Han är alltså en brittisk kille som bott är i Schweiz en längre tid och anser sig känna till hur landet och dess invånare funkar. Han liknade schweizarna vid kokosnötter, de har ett hårt skal som det tar tid att tränga igenom men när man väl gör det så är det gott! Som jämförelse är t.ex. amerikaner persikor, mjuka och söta på ytan men hårda inuti, man blir lätt kompis på ytan men det betyder inget mer. Klischeer förstås men enligt en dylik generalisering så passar ju finländaren in här som fisken i vattnet!

Några förhållningsregler fick han också: kindpussarna här är 3 st. (svårt för mig som är van med 2 från Spanien och Italien, så här slutar jag lätt för tidigt och så blir det konstigt), det är viktigt att hälsa på var och en även på tillställningar med mycket folk (och inte bara säga hej allihopa när man kliver in) och att säga namnet på den man hälsar på (stackars M som knappt känner igen folk, än mindre minns deras namn).

Vi fick genast ett tillfälle att öva detta igår när vi deltog i en middag som ordnades på den lokala tennisklubben, där vi funderar på att bli medlemmar. Men det kändes inte alls som om vi var omgivna av kokosnötter där, för alla var så otroligt hjärtliga och vänliga mot oss. Fast det kanske bara var ett lurigt trick, för nu måste vi nästan bli medlemmar bara för att de varit så snälla mot oss. Hursomhelst har M åtminstone redan hittat två tennispartners här och det finns nog några alternativ för mig också.

Idag var det sedan dags för en riktig fruktsallad när vi gick på brunch med resten av MBA-studenterna med familjer och en hel hop alumni. Det finns tre andra på årets MBA-kurs som har fru och barn med sig här (ingen med man och barn och överlag är kvinnorna ganska underrepresenterade på kursen) och ytterligare någon med fru/flickvän. Så idag växte mitt sociala nätverk här plötsligt exponentialt och vardagen känns med ens ganska mycket ljusare.

Indiansommar

Nu har vi fått härligt sensommarväder här. Igår tog Ellen och jag en promenad till Wildparken som ligger nära där vi bor. Det är alltså en djurpark med olika alpina djur. Men vi måste ha kommit dit mitt under siestan för vi såg inte mer än ett djur, en alpbock som verkade vara en enda som var vaken i hela parken.

Däremot fick vi njuta av härliga utsikter åt flera olika håll. Parken liggen nämligen en bra bit uppåt från där vi bor, och det var svettigt värre att skuffa barnvagnen dit i värmen. Men utsikten gjorde det väl värt besväret.

Åt ena hållet ser man ut över staden.

Man behöver alltså bara gå drygt en kvarts promenad hemifrån för att vara ute på landet.

Åt andra hållet ser man Bodensee och Tyskland på andra sidan. 

Man ser också siluetten av de nordligaste alperna resa sig bakom St. Gallens kullar.

Vardag

Nu är vardagen här. M:s studier började igår och Ellen och jag har därmed fått klara oss själva på dagarna igen. Det kommer antagligen att göra gott för mina språkkunskaper att inte kunna förlita mig på M som tolk längre, idag har jag bland annat beställt en cykel på tyska. Det var inte vackert men jag tror att jag lyckades få fram det jag ville. Eller det får vi väl se när cykeln kommer, om den kommer...

Jag som inte har cyklat på många år har alltså nu köpt en cykel, trots att jag inte är helt övertygad om att detta är det optimala stället att cykla på. Men efter att vi köpte en cykelsits åt Ellen så har jag väl inget val om jag vill hänga med när de två andra familjemedlemmarna drar ut på cykeltur. Vi var ute på en provtur i söndags och cyklade till Rorschach vid Bodensee. Eller cyklade och cyklade, vi rullade mest dit (det är nedförsbacke mer eller mindre hela vägen) och fick sedan cykla rejält på vägen tillbaka. Jag måste medge att det var ett par uppförsbackar som bara knäckte mig totalt. Men förutom det så var det inte alls så tokigt att cykla, därav cykelköpet idag.

Annars så ordnar vi i lägenheten och bekantar oss med omgivningen. Jag går på tyskakurs på lokala "arbis" två kvällar i veckan och har också anmält mig till yoga med barnvaktsservice (!). Vi har också kontaktat tennisklubben som ligger ett stenkast från där vi bor och ska träffa en tennistränare nästa vecka. Med andra ord börjar det arta sig!

Raus!

I fredags bestämde vi oss för att utnyttja M:s sista lediga vardag och andas lite frisk bergsluft. Dessutom hade vädret äntligen klarnat upp efter flera dagar av regn.

Den här gången tog vi kabinen upp till Ebenalp och vandrade därifrån. Ellen fick inviga sin nya vandringsryggsäck och verkade trivas bra i den.

Är det dit upp vi ska?

Det var tydligen bra väder och vind för paragliding för det fanns en massa paragliders uppe på Ebenalp. Och kor.

Landskapet var förtrollande vackert igen, och de enda ljuden man hörde var kossornas klockor och melodin från ett alphorn. Magiskt.

Vi tog oss till gasthauset högst upp på toppen, och kunde inte låta bli att förundras över hur någon har fått idén att bygga ett hus där uppe, och för 100 år sedan dessutom. 

Utsikten var förstås otrolig.

Vi åt lunch och M drack Saft (någonslags schweizisk äppelcider). Jag ångrade mig senare att jag inte styrkte mig med någon starkare än apfelshorle. Det satt ett äldre par, som säkert var kring 70, där och delade på en flaska rödvin, vi mötte dem senare på vägen ner. De hade helt klart varit med förut.

Det är annars någonting jag verkligen gillar med det här landet, här är bergsvandring är verkligen en fritidssysselsättning för vem som helst, och inte bara för de verkligt extrema friluftsälskarna. Man möter människor av alla olika slag och åldrar på dessa stigar, och alla hälsar med ett vänligt "Grüezi"!

Sedan blev det inga fler bilder innan vi kom fram till Äscher. Jag hade nämligen annat att tänka på, som att flytta en fot i taget framåt och att hålla blicken på den alldeles för smala stigen och inte i misstag titta mot stupet några centimeter åt höger. På den sträckan hade jag lite svårt att njuta av den fenomenala utsikten. Men jag blev belönad när vi kom fram till Äscher där man hade byggt ett gasthaus vid den massiva bergsväggen på bilden, husets bakvägg utgjordes av berget.

Sedan fick vi också se grottorna vid Wildkirchli, där det även fanns en liten kyrka. Vägen tillbaka till Ebenalps kabinstation gick sedan genom en grotta i berget.

 En härlig dag!