Glad påsk!

Det ska bli härligt med 4 lediga dagar! Ja, alltså att M är ledig i 4 dagar. Min plan är att försöka sova lite mer än vanligt.

Jag känner mig konstigt nog mycket tröttare nu än i höstas när jag blev väckt flera gånger per natt och inte sov många timmar i sträck. Det är väl mammahormonerna som börjar ta slut...

Men fina blommor och påskgodis piggar alltid upp! Utöver att sova har jag tänkt laga lite god mat, spela lite tennis, och njuta av solen. That's it.

Den här påskklänningen har min mormor stickat åt mig i tiderna.

På konsert

Idag har Ellen varit på sin första konsert, och det var ingen mindre än Helsingfors stadsorkester som bjöd på den. Det var även första besöket i Musikhuset för oss alla tre.

Som alla andra barn som föddes i Helsingfors år 2012 fick även Ellen chansen att bli HSO:s gudbarn. Det innebär bl.a. att man blir bjuden på konsert ibland.

Konserten var verkligen en jättefin upplevelse! Det kändes festligt att komma till Musikhuset och att orkestern var där och spelade för de små liven. Barnen var så rörande på något sätt. De flesta satt, precis som Ellen, och lyssnade helt fascinerade på konserten. Ellen var knäpptyst hela tiden och följde med konserten med vidöppna ögon och mun.

Tyvärr glömde jag kameran hemma men här är några instagrambilder:

Den här killen mötte vi i Kampen på väg till Musikhuset.

En glad tjej väntar på konserten.

Med biljetten i hand.

Publiken var helt begeistrad.

Våren kommer!

Helsingfors i vårsolen, bilder från söndagens promenad:

Sovmorgon

Sådana kan man bara drömma om nuförtiden. Även om man förstås visste att det skulle bli så, var det ändå först för några veckor sedan som det blev en konkret insikt.

Det var en söndagsmorgon för några veckor sedan. Vi brukar lyssna på Groove FM:s Jazz-aamiainen på söndagsmorgnar, det är den bästa söndagsfrukostmusiken. Vi knäppte på radion men istället för jazz spelades bara popmusik. Vi funderade en stund om de ändrat på programmet innan vi insåg att det börjar först klockan åtta. Tidigare har vi ibland missat programmet för att vi sovit för länge (sändningstiden är 8-12). Då slog det oss att så här är det nu för flera år framåt och vi kan bara drömma om sena lata söndagsmorgnar...

Missförstå mig inte, vi får ju sova alldeles utomordentligt bra. Vi lägger Ellen vid 20-20.30-tiden och hon somnar själv i sin säng oftast inom några minuter. Sedan sover hon hela natten och vaknar vanligtvis vid 6-6.30. Om hon vaknar på natten är det för att hon tappat nappen (det är en sak att använda den finlandssvenska benämningen i tal men i skrift ser det bara så fel ut) och då är det bara att sätta in den i munnen igen.

Vi kommer ju dock inte i säng vid halv nio. Trots goda avsikter lyckas det sällan innan klockan elva. Men får man 7 timmar god sömn är det ju mer än okej. På veckodagarna känns det också helt bra att vakna tidigt, jag vaknade ju ofta 6.30 när jag jobbade. Och man hinner ju göra så mycket mer.

Men att vakna kl 6 varendaste en dag, ibland känns det bara helt omänskligt. Jag drömmer om en lång lat söndagsmorgon, att ligga och dra sig i sängen och dra sig ner på frukost först när det börjar närma sig lunchtid. Men då missar man förstås Jazz-aamiainen...

Jumppa

På onsdagar brukar Ellen och jag gå på Esport Centers babyjumppa. Det är alltså jumppa för mammorna (eller papporna) på babyns villkor. Småttingarna får vara på golvet om de trivs eller så kan de användas som tyngd.

I onsdags hade vi bebisarna med i rörelserna nästan hela timmen, och jag konstaterade att det börjar bli tungt! Det känns inte som att mina muskler växer i takt med Ellen...

Ellen tränar också, och gör framsteg. Tiden på mage utan vilda protester blir längre och längre. Trots det svänger hon sig fortfarande helst på rygg och ligger där och sprattlar med armar och ben.

Det är fortfarande roligast att stå, bara man får lite hjälp.

Bilder från helgen

Några Instagram-bilder från helgen som gick:

Jag deltog i min julklapps-sushikurs och resultatet såg ut så här. Gott var det dessutom!

Solen sken igen, va härligt med så mycket ljus och solsken! Bara vi skulle få lite värme hit också...

Café Regatta är ett så lustigt ställe, man blir alltid på gott humör av ett besök där.

Varm saft och bulle!

Backen på

Träningen fortsätter. Kanske för att undvika den har Ellen idag upptäckt ett nytt sätt att ta sig fram, ett som inte kräver att hon är på mage. Hon ligger på rygg, och backar genom att skuffa sig bakåt med benen.

Nu har hon precis gjort tre varv runt vardagsrummet och verkar stortrivas.

Varför skulle man behöva vara på mage när man kommer fram - eller bakåt - på rygg också?

Mellan varven kan man läsa bok

Muminboken är en favorit

Nya bekantskaper

Häromdagen besökte Ellen och jag den "nya" saluhallen, dvs. Sandvikshallen och det var en mycket positiv upplevelse. 

Det var fullt av folk och fin stämning, det kändes nästan som att vara utomlands.

Utbudet verkade också fint. Vi stötte på goda vänner och åt lunch med dem på Roslund, de är kända för sina burgare men kan även rekommendera chorizo-hotdogen!

I fredags fick vi besök av min nya schweiziska väninna och hennes dotter, som är ett par månader yngre än Ellen. Vi hade talat om att pröva på tyskt "språkbad" för mig, jag hade inte så stora förväntningar på det men det lyckades faktiskt. Vi kunde ha en normal konversation så att hon pratade tyska (vanlig tyska förstås) och jag talade svenska och vi förstod varandra (hon har alltså bott här i ett par år och talar bra svenska). Så jag har alltså lärt mig någonting, trots att det ibland känns fullständigt hopplöst när man ska försöka sätta ihop en enkel mening på tyskakursen. Sånt blir man glad av!

Fysträning

På rådgivningen har man konstaterat att Ellen inte riktigt är på den nivå hon borde vara vad gäller fysisk aktivitet. Förmågan finns men hon är helt enkelt lite lat och har därför inte tränat upp den muskelstyrka hon behöver för att kunna ta sig upp och framåt. Det beror förstås på att hon inte trivs på mage, och ofta inte alls på golvet för sig själv, utan sitter helst i sin sitter eller i famnen. Men nu ska det bli ändring på den saken!

Vi har varit hos en fysioterapeut idag och nu börjar hårdträningen för Ellen, och det blir hårda bud även för föräldrarna. Ingen sitter längre och hon ska vänja sig vid att vara på mage långa stunder, det räcker inte med några minuter tills hon svänger sig på rygg som hittills.

Det kommer att bli protester och tandgnissel (det senare föräldrarnas, Ellen har inga tänder ännu) men det finns inga genvägar. Nu börjar träningen!

Ellen står hellre än ligger på golvet. Här med sin nya kompis som härstammar från Dubai.

Elvis och Simo, ungefär lika stora.

Home sweet home

...but not for long! När vi kom hem från Ruka i söndags var det inte till vårt eget hem. Förhandlingarna har pågått en längre tid redan och förra veckan skrevs köpebrevet under och lägenheten är således såld. 

Lite vemodigt känns det nog, det är vårt första gemensamma hem och Ellens första hem. Snart fem fina år har vi haft här. Men samtidigt ser jag fram emot allt det nya som väntar, och vi bor ju kvar här tills vi flyttar i augusti så riktigt ännu behöver vi inte ta avsked.

Bilderna är Huoms.

Ellen 7 månader

Ellens sjumånadersdag har firats i Ruka i strålande solsken. Termometern har visat mellan -13 och -10.

Jubilaren trivdes bra i diverse mor- och farföräldrars vård medan mamma och pappa fick ta sig en tur i backen.

Ellen som 7 månader:

- är en pratmakare. Hon kan sitta eller ligga och babbla för sig själv i långa stunder och upptäcker hela tiden nya ljud. Jollret börjar mer och mer likna prat.

- rör sig fortfarande inte och gör inga ansatser att krypa. Dessutom blir hon fortfarande irriterad efter en kort stund på mage. Men hon skuffar upp baken med benen både på rygg och på mage.

- sitter bra med stöd och vinglar inte längre hit och dit i matstolen som i början.

- äter med god aptit men är selektiv i smaken. Favoriter är batat, risgröt med fruktmos, banan, äpple och päron. Och välling förstås.

- är på en ständig upptäktsfärd. Allt ska utforskas med både händer och mun. Pappas tidning är en favorit och även telefoner och ipaden verkar så intressanta, om man bara skulle få tag i dem... Det är också roligt att knipa och klösa mammas och pappas kinder och näsor och dra i håret.

- är glad för det mesta, ler, jollrar och skrattar. Mest gillar hon att vara i famnen, pussar, sånger, att gunga i sittern och att hissas upp i luften.