Lovsång till barnrådgivningen

Nu vill jag skriva någonting positivt om hälsovården i det här landet. Det klagas så mycket på vårdköer och otillräckliga resurser på olika områden inom hälsovården men jag måste säga att barnrådgivningen har fungerat alldeles utomordentligt bra för oss så här långt.

Tidigare när Ellen var liten och hennes tillväxt långsam fick vi gå på extra kontroller för att följa med tillväxten. När hon sedan konstaterades ligga efter i den motoriska utvecklingen fick vi genast remiss till fysioterapi. Vi har nu träffat en fysioterapeut med ca två veckors mellanrum och vår fysioterapeut verkar mycket kunnig och professionell. Hon kollar Ellens framsteg och ger råd om hur vi kan stöda hennes utveckling. Dessutom ska vi gå på en extra läkarkontroll och på ett extra rådgivningsbesök vid 10 månaders ålder.

Jag känner att vi blir mycket väl omhändertagna. Ingen har upptäckt och ingen verkar ens misstänka något allvarligt fel på Ellen, men man vill inte lämna någonting åt slumpen. Så man följer med och ingriper innan problem uppkommer. Och allt detta bjuder staten på. När det gäller barnrådgivning fungerar välfärdsstaden faktiskt!

Fysioterapeuten säger alltså att det inte finns något fysiskt fel på Ellen, hon har alla fysiska förutsättningar för att krypa. Det sitter således mellan öronen, hon bara ids inte. Ett lite förvånande karaktärsdrag kanske, men jag är inte så orolig. Tids nog vill hon ut och utforska världen, och för att göra det måste man röra sig.

Ellen provar sin nya "bestefartröja", stickad av yours truly. Ärmarna blev långa men annars finns det inte riktigt någon plats att växa i. Måste sticka en storlek större nästa gång.

Ellen har börjat snurra runt i sängen under natten och har även lyckats skrapa sig i huvudet under sina nattliga eskapader.