Happy baby

Och hur går det att resa med Ellen då? Jo, alldeles utomordentligt bra.

Ellen och hennes alterego Elvis (alla här tror att hon är en pojke) verkar trivas bra på resande fot. Efter de två första nätterna har hon sovit lika bra som hemma, om inte bättre. Det verkar inte heller störa henne att vi inte har någon lika fast dagsrytm som hemma, utan hon äter när hon är hungrig och tar en tupplur i vagnen när hon blir trött.

I bilen sover hon också bra men efter längre bilfärder tröttnar hon på att sitta i baksätet för sig själv och då säger hon ifrån. Det har ändå inte varit någonting som inte en paus eller lite sällskap i baksätet kunnat råda bot på.

Hon är också glad för det mesta och älskar all den uppmärksamhet hon får här. Amerikanerna är ju som känt ett socialt och pratsamt folk och det är jämt någon som kommer fram och hälsar på Ellen. Alla belönas med ett stort leende.

Det går också bra att gå ut och äta middag, någonting som vi inte vågat göra sedan Dubai i december. Då var det nämligen mindre lyckat. Men nu kan vi igen njuta av annat än hotellets room service på kvällarna. Jag vet inte om restaurangerna här är "barnvänligare" än hemma men inte en gång har det heller varit något problem att ha Ellen med oss. Jag undrar om vi kommer att mötas av lika välkomnande restaurangpersonal hemma, men vi ska absolut testa så fort vi är hemma igen.