See you later, alligator

New Orleans, Louisiana

Vår road trip tog slut i måndags när vi kom fram till New Orleans. Bara att köra in i stan var en upplevelse i sig, vägen går över oändligt långa broar över alla sumpmarker. Vid första anblicken är det svårt att förstå hur och varför man byggt en stad här, omgiven av vatten och sumpmarker åt alla håll.

Igår gjorde vi en utflykt ut i sumpmarkerna, till en nationalpark där de hade byggt en gångväg, som gjorde det lätt och säkert (tänkte vi) att ta en promenad där med Ellen i vagnen. Guiden på besökscentret berättade att vi knappast skulle se några alligatorer (i vattnet alltså) på den rutten vi först skulle gå. Men tji fick hon.

Vi hade inte gått länge när vi hörde en duns och i samma sekund såg en mindre alligator landa på gångvägen ett par tre meter framför oss. Den hade hoppat från en trädstam som låg i vattnet och lutade mot gångvägen. Som tur började den gå i den andra riktningen, dvs bort från oss, för vi stod nog som förstenade i flera sekunder innan vi fattade vad det var som gjort oss sällskap uppe på gångvägen. Sedan samlade jag mig tillräckligt för att knäppa några bilder (trots att händerna nog skakade en hel del) och sedan vände vi och gick tillbaka till besökscentret, för att fråga råd om vad man ska göra om man möter en alligator på gångvägen. Svaret var "oh, you won't" och vi fick en mycket förvånad reaktion när vi berättade att det precis hade hänt.

Alligatorn var säkert räddare för oss än vi var för den men hjärtat satt ändå uppe i halsgropen en bra stund efteråt. Bara tanken på att vi gick där med Ellen i vagnen och vetskapen om att det inte går att springa ifrån en alligator... Men nu gick det ju bra och vi klarade oss välbehållna både från träffen med en alligator och från det häftigaste regn- och åskvädret jag någonsin varit med om, som kom över oss när vi körde tillbaka till stan.

Idag har vi gått omkring och njutit av atmosfären i denna härliga stad. Det är så härligt färggrannt här, både arkitekturen och människorna! På gatan alldeles utanför vårt B&B träffade vi en kille som var ute och rastade sina getter. En hade han köpt på ett mexikanskt lopptorg (?) och sedan hade han skaffat den andra av en bonde för att den första behövde sällskap.