Vår happy baby är plötsligt som förbytt och har ersatts av en gnällande, skrikande typ som plötsligt har svårt att somna eller vaknar efter en alldeles för kort dagssömn. Jag, som har blivit bortskämd med 2 x 1,5-2 h egen tid per dag och en glad liten typ som kan underhålla sig själv ibland, vet inte vad jag ska ta mig till.
Grannen föreslog separationsångest, som visst lär komma där vid 9 månader. Eller så är det tänderna som besvärar henne, jag tycker mig klart urskilja ett par små bulor i nedre gommen. Jag hoppas på tänder, för då borde det väl gå över rätt fort.
Det där med separationsångest gör mig nämligen lite stressad inför nästa vecka då M och jag ska åka på vuxenresa (det är en överraskning så jag kan inte avslöja mer) och vara borta två hela dygn. Inte stressad för Ellens skull, jag vet att hon kommer att vara i goda händer och jag tror inte att hon tar skada av att vara borta från sina föräldrar ett par dagar. Tvärtom kommer det att göra henne gott genom att det gör hennes föräldrar väldigt gott (även om det givetvis kommer att kännas konstigt, speciellt för mig). Jag hoppas bara att barnvakterna inte utsätts för oskälig påfrestning och säger ett innerligt tack och förlåt på förhand!
Inget problem på den här fronten i alla fall. Jag säger nog inte tack och förlåt på förhand. Alla har vi rätt att vara litet griniga ibland, och jag har ju själv haft en som var grinig ibland fast hon också var glad för det mesta. Vi skall nog klara oss :-)
SvaraRaderaJa, visst klarar ni er fint, det tvivlar jag inte på. Hoppas ni har lite roligt också! Jag fick ett släng av dåligt samvete bara, det hör väl till föräldraskapet :-)
RaderaJa-a detdär 9 mån är en ålder då mycket händer... tänder brukar kännas som små riskorn om man känner försiktigt. Ibland vill dom inte äta lika bra o stegring kan förekomma. Tyvärr kan det ta ett par veckor tills tanden tittat fram. Jag har gett panadol o det har hjälpt för mina. Kämpa:-)
SvaraRaderaH. Fråga experten
Tack experten! :-)
Radera