Ellen 9 månader

Jag är en dag försenad, Ellen blev 9 månader igår. Dagen firades med promenad delvis i ösregn (det regnar inte här, det ÖSER) a la New Orleans och middag på en fin italienare.

Vår niomånadersbebis kryper inte men hon kan minsann röra sig ändå. Lämnar man henne på golvet någon minut ska man inte förvänta sig att hon är kvar där man satte ner henne. Ser man inte henne är hon under sängen. Hon rullar helt enkelt omkring och jag ser fram emot att äntligen kunna rapportera till fysioterapeuten nästa vecka att hon nu vänder sig frivilligt och ofta på mage.

Niomånaders-Ellen är en mycket social typ. Hon älskar att titta på och träffa nya människor och stortrivs här i USA där det jämt är någon som kommer fram och pratar med henne.

Ellen är också nyfiken och företagsam och när hon tröttnade på att sitta ensam i baksätet på bilen under vår resa lyckades hon lossa säkerhetsbältet så att hon kunde kika framåt (instagram-bild nedan).

Hon gillar också maten här. De har förresten ett mycket större urval av ekologisk babymat här än hemma (jag vill bo i en Whole Foods!). De använder förstås Ellens favoritrotfrukt sötpotatis mycket men hon har även ätit allt annat vi gett henne med god aptit. Jag vet inte om det betyder att hon har utvecklats eller om de ändå sätter någon hemlig ingrediens i babymaten här. Nästa vecka får vi se hur det smakar med hemlagat igen. Bröd har hon också börjat äta och gör det med stor iver och koncentration. Brödet har räddat en och annan middag på denna resa.

Idag är vår sista dag här i NO, och sista dagen på denna resa. Vi har avnjutit en äkta Louisiana-frukost (med bl.a. "debris" och "grit", jag förstod inte hälften av menyn) på ett ställe där servitriserna var stora och svarta och kallade Mika "baby" och sedan fortsatt njuta av stämningen här i stan. I jazzens hemstad är även gatumusikanterna strået vassare.