En dag äldre

Föräldraskapet är en stor utmaning, men det finns dagar då det känns mer utmanande än andra. Dagar då man inte tillåts göra annat än mata, tvätta, torka, byta, trösta, bära, sjunga, gunga. Dagar då man bara kan drömma om att laga riktig mat, hänga tvätt eller plocka ur diskmaskinen och ännu mindre ringa samtal, skriva email eller blogga.

Hjälp, vad ska du servera mig nu?!

Allt måste då göras under den korta dagssömnen eller på kvällen när tjejen somnat för natten. Och kvällarna blir sena, alldeles för sena för en så kvällssömnig typ som jag. 

Jag vill ha batat eller batat!

Jag har upptäckt vilken presterare jag är, eller åtminstone är jag så van vid att leva ett prestationsfyllt liv att det är svårt att vänja sig vid att inte kunna göra det man vill eller tycker man borde göra, när man vill. Och tålamodet ja, det har aldrig varit långt (men det är om möjligt ännu sämre hos dottern än hos modern).

Batat sa jag ju!

Lähiömutsi har skrivit ett inlägg om detta som är mitt i prick, och hon bjuder på visa ord. Istället för att tänka på allt det som blivit ogjort bör man fokusera på det allra viktigaste man faktiskt gjort: sett till att barnet blivit en dag äldre. Då känns to do -listan ändå ganska obetydlig.

Tack för maten!