Krippe

Efter många och långa funderingar av och an bestämde vi oss (eller jag bestämde mig, med fullmakt från M som har en hel del annat att fundera på just nu) för ett dagis, eller "krippe" som det heter här, för Ellen. Efter att vi blivit förvarnade om att dagisplatserna här är svindyra och mer eller mindre omöjliga att få, har vi blivit positivt överraskade över att utbudet är ganska bra. Visst är dagisen här dyra jämfört med de kommunala platserna i Finland men vår dagisplats subventioneras av universitet så det blir lite förmånligare än andra alternativ. Dessutom börjar Ellen nu med bara en och en halv dag i veckan.

Detta sagt så förstår jag nog ändå att kvinnor här ofta väljer att stanna hemma med barnen, speciellt om man har flera barn och inte råkar ha ett väldigt välavlönat jobb. När mammaledigheten dessutom är tre månader lång och man här nog aldrig ens skulle komma på tanken att pappan kunde stanna hemma kan man lugnt säga att Schweiz har en lång väg att gå när det gäller jämställdhet.

Men över till krippen. Ellens krippe ligger på kort promenadavstånd från där vi bor och de har barn i alla åldrar från tre månader till förskoleåldern. Barnen är indelade i olika grupper enligt ålder och i Ellens grupp finns barn mellan ca tre månader och två år. De är högst 8 barn åt gången men ofta färre än så. Vi har börjat med invänjningen den här veckan och har varit där två gånger, en timme åt gången. En av personalen, en ung tjej som heter Jasmin, är ansvarig för Ellen och de första gångerna har gått ut på att hon bygger upp relationen med Ellen och vinner hennes förtroende. De har lekt tillsammans och jag har suttit lite avskiljt och tittat på. Så här långt har det gått jättebra, Ellen stortrivs förstås när hon får utforska den nya omgivningen och alla nya saker. Nästa vecka skall vi pröva på att umgås med de andra barnen. Invänjningen går alltså mycket försiktigt framåt och på barnets villkor.

Så här långt så har jag en bra känsla och förtroende för vår krippe och vår supersociala lilla tös kommer knappast att ha några problem med att trivas där.

Så här glad var Ellen förra veckan när vi var ute på lunch med mormor.