Grüezi!

Efter en del tekniska problem har vi äntligen fått internet här i vårt nya hem. Eller äntligen och äntligen, det kanske kändes som en lång tid men även dessa problem löstes förstås snabbt med en typisk schweizisk effektivet. Det kan göra mycket gott att vara utan internet ibland men så här när det finns tusen saker man ska fixa och ta reda på så saknar man det verkligen. Nu måste jag ta igen den förlorade tiden, jag tror att jag kommer att tillbringa hela kvällen framför skärmen...

Men över till det som hänt sedan sist. Vi anlände hit till St. Gallen och vårt nya hem på fredag. Flyttlasset stod och väntade utanför när vi kom och i ett huj var alla grejerna inne i lägenheten. Sedan dess har vi packat upp, packat upp, packat upp och organiserat och så småningom börjar det bli lite ordnung här. Vi har också ansökt om vistelsetillstånd, fixat internet, försäkring och försökt fixa telefonabonnemang, och handlat, handlat och handlat. Det känns som om vi spenderat största delen av tiden på jättelika Coop och Ikea. Igår tillbringade vi faktiskt fem timmar på Ikea, jag var så utmattad efter den pärsen att jag försökte lägga Ellen utan någon kvällsgröt. Den lilla stackaren, som får lida av all sorts dylik misskötsel, har ändå varit en riktig liten "trooper" och verkar vara glad och tillfreds med sin nya tillvaro.

I söndags tog vi ändå en paus i allt detta eviga sysslande och besökte Appenzell, som ligger en halvtimmes bilfärd härifrån.

Det var en söt liten by och landskapet här är bara ofantligt vackert. St. Gallen är ingen stor stad och man behöver inte åka långt från centrum innan stadsbilden övergår i bergstoppar och dalar med böljande gröna ängar med betande kor och små söta hus här och där. Hur liten staden egentligen är märkte jag redan första dagen när jag insåg att man kan stå mitt i centrum och se kor beta på bergssluttningen ovanför staden.

I Appenzell blev vi positivt överraskade av det oändligt stora utbudet av olika vandringsstigar bara där, det kommer att ta oss åtminstone ett år att arbeta oss igenom bara dem i Appenzell! 

Stigen började så här lugnt men det blev snart brantare. Jag blev igen påmind om att jag har blivit höjdrädd på gamla dar. En jobbig åkomma som jag nog måste träna bort om jag ska klara mig här.

Efter bara en timmes vandring kom vi upp till den här sjön.

Vattnet var otroligt klart.

Vi mötte massor av kor på sommarbete.

Uppe vid sjön avnjöt vi en härlig lunch på den här restaurangen.

På vägen ner passerade vi flera hütten..

och köpte ost av killen som bor i huset på bilden i tre månader och sköter korna under deras sommarbete. Han hade gjort osten där själv ungefär sex veckor tidigare. Mer ekologiskt blir det knappast.

Man kan väl inte bli annat än inspirerad av dessa landskap. Vi ska passa på att utforska dem så mycket vi kan nu under det kommande året!