Barntåget

Jag gjorde årets upptäckt igår (eller blev faktiskt tipsad av en vän). De har en speciell barnavdelning på vissa av tågen här, och åtminstone mellan St Gallen och Zurich går dessa tåg en gång i timmen. Det är alltså en skild tvåvåningsvagn med plats för barnvagnar i nedre våningen och en lekavdelning där uppe med rutschbana m.m. Rena rama himmelriket både för barn och föräldrar!

Jag åkte ensam till Zurich för dagen igår och tågresan som annars kan vara ganska jobbig bara för att man ska in och ut ut tåget med vagn och barn, hitta plats för vagnen och sedan försöka underhålla ett litet energiknippe i en dryg timme, förvandlades till ren och skär njutning.

Ellen fick också nya kompisar, öven om umgänget inte var helt smärtfritt. Det är intressant att upptäcka att vår supersociala tjej som älskar att träffa nya (vuxna) människor, blir ganska blyg och tillbakadragen bland andra barn. Det var ett helt gäng 3-4 åringar på tåget igår och de var jätteintresserade av Ellen och ville alla klappa och peta på henne. Hon stelnade till och stod bara där förstenad som en staty och vågade inte ens blinka stackarn. Först när jag gick fram till henne brast hon ut i gråt. Det blev väl bara för mycket för henne. Samma observation har gjorts på krippe, där blir hon också tyst och tillbakadragen bland de andra barnen. Men det går säkert över snart, nu när hon kommer att vara där regelbundet.

Nu ska vi iväg för att möta ett annat tåg lastat med finländska gäster!